Peppi Pirat grundar Piratklubben

Det här är berättelsen om en glad och nyfiken liten ekorre som heter Peppi. Hon bor i en vacker park i en stor stad. Parken är full av höga yviga träd som en liten ekorre kan skutta omkring i. Dessutom finns det massor av buskar och snår som är perfekta gömställen och en lång strand där man kan hitta en massa spännande strandfynd.

Peppi trivs mycket bra i sin park. Dagarna i ända kilar hon runt bland tallgrenar och hasselbuskar i jakt på mumsiga kottar och nötter. En del äter hon på en gång, en del gömmer hon för att spara till senare. Peppi är en hejare på att hitta bra gömställen för sin mat, så bra att hon sällan hittar tillbaka till dem . Men det gör ingenting, för om Peppi skulle komma ihåg alla sina matgömmor så skulle hon inte behöva samla mera kottar och nötter, och då skulle hon ju inte ha något att göra om dagarna, vilket i längden skulle bli rätt så tråkigt.

När Peppi blir trött i benen av allt skuttande, eller när solen lyser riktigt starkt mitt på dagen, eller när regnet piskar och vinden viner brukar Peppi kura ihop sig i sitt lilla bo och läsa böcker. För lika mycket som Peppi älskar att hoppa omkring bland buskar och träd så älskar hon att läsa. Helst av allt läser hon äventyrsböcker om vikingar, riddare och pirater. Hennes aboluta favoritbok är den gamla klassikern Skattkammarön av Robert L. Stevenson. Den har hon läst så många gånger att hon kan den nästan utantill, och hon önskar inget mer än att få vara med om ett riktigt äventyr och få lura en elak gammal pirat på hans skatt.

Så en dag när Peppi skuttar omkring nere vid stranden får hon syn på något som ligger och guppar mellan ett par stenar i strandbrynet. Det är något som solen hade fått att blänka till och när Peppi kommer närmare ser hon att det är en flaska. Hon lyfter försiktigt upp den. Glaset är grönt och grumligt och den ser mycket gammal ut. Till hennes stora förvåning är flaskan försluten med en kork täckt av sigillvax och det ser ut som om det finns något inuti den. Peppis lilla ekorrhjärta bultar hårt i hennes bröst. Vad kan det vara? Hon ser sig omkring men kan inte se någon annan i närheten. Ändå vågar hon inte titta närmare på flaskan på en så öppen plats. Snabbare än hon någonsin skuttat förut skuttar hon hem till sitt bo.

Väl hemma i tryggheten sätter hon sig ner med flaskan i famnen. Hon vänder oc
h vrider på den. Det finns definitivt något i flaskan. Med sina vassa tänder gnagar Peppi bort vaxet och med mycker möda lyckas hon dra ut korken ur flaskhalsen. När hon sen vänder flaskan uppochner trillar ett papper ut, ihopbundet med ett snöre. Peppi luktar på snöret, det luktar tjära och saltvatten. Med darrande tassar tar Peppi bort snöret och rullar upp pappret.Det är ett brev.

Mina dagarKalixtus-brev är räknade. Den fasanfulle piraten Ruben Rödskägg är mig i hasorna och den här gången kommer jag inte undan. Min enda tröst är att jag har gömt skatten jag tog ifrån honom på en plats som är utom hans räckhåll. Aldrig ska han hitta till mitt kära örike, den plats som alltid väcker sån längtan i mitt bröst. Där, bland de 6 500 öarna, har jag gömt skatten. Må den röda graniten och forngravarnas kummel skydda den tills dess att en mig värdig efterföljare må hitta den. Endast den som förstår att giva är större än att taga och att delad glädje är dubbel glädje har makt att bryta förbannelsen som vilar över skatten.
Kapten Kalixtus Karlsson, ombord å det stolta skeppet Mnemosyne, i Herrens år 1795

Peppi kan knappt tro sina ögon. Är det här verkligen på riktigt? Har hon hittat en flera hundra år gammal flaskpost med en berättelse om frukansvärda pirater och gömda skatter? Efter ett par minuter av paralyserande misstro tar Peppis nyfikenhet och äventyrslystnad över och sparkar igång hjärnmaskineriet. I sin hand håller hon biljetten till sitt livs äventyr. Det här är precis vad hon har drömt om hela sitt liv; att få ge sig iväg på en riktig skattjakt. Hon läser igenom brevet igen. Var ligger detta örike som Kapten Kalixtus hade så kärt och som väckte sån längtan i honom? 6 500 öar, röd granit och forngravars kummel, vad betyder det? Peppi letar fram sin surfplatta och knappar in ”kärt örike som väcker längtan” i sökmotorn. Det ger nästan 1000 träffar, och så gott som alla hänvisar till en plats som kallas Åland. Snabbt skriver Peppi in ”Åland” i sökfältet och klickar sig sedan vidare bland träffarna. Det är inget tvivel om saken; Åland är den plats Kapten Kalixtus hade beskrivit i sitt brev. Och det bästa av allt är att Åland inte ligger på andra sidan jordklotet utan egentligen rätt så nära Peppis park och staden hon bor i. Det är ju till Åland alla de där stora båtarna går.

Peppi lägger ifrån sig plattan och läser brevet ännu en gång. Enligt Kapten Kalixtus vilar en förbannelse över skatten som bara kan brytas av någon som förstår att det är finare att ge än att ta och att man har roligare ju fler man är som gör något tillsammans. Det konceptet är inte helt lätt för Peppi att förstå. Ekorrar är nämligen rätt så själviska av naturen. De lever ensamma och delar helst inte sin mat och sina saker med andra. Peppi inser att om hon ska kunna bli en värdig efterföljare till Kapten Kalixtus och bryta skattens förbannelse så måste hon ändra sig. Hon måste förstå i sitt hjärta att det är roligare att dela med sig av sina saker och att samarbeta med andra än att bara tänka på sig själv.

Det snurrar i Peppis huvud. Vad ska hon göra; strunta i flaskposten och fortsätta leva sitt vanliga liv eller ta steget ut i det okända och uppleva det äventyr hon alltid drömt om? Ganska snabbt kommer Peppi fram till att det andra alternativet är det enda som gäller; att ge sig av på skattjakt. Hon börjar planera sin expedition. Att ta sig till Åland är det enklaste, bara att hoppa på en lämplig båt. Det svåra blir att klura ut hur hon ska bryta skattens förbannelse när hon väl har hittat den. För det behöver hon hitta vänner att dela både äventyr och skatt med. Men hur ska hon klara det? Hon har ju aldrig haft en kompis förut, aldrig delat något med någon. Plötsligt får Peppi en lysande idé. Hon ska starta en klubb som ska heta ”Klubben för Kapten Kalixtus Karlssons efterföljare i jakten på Piraten Ruben Rödskäggs förbannade skatt” eller kort och gott ”Piratklubben”. Peppi bestämmer också att det ska vara en klubb som är öppen för alla som vill vara med, alla är välkomna så länge de kan skriva under på att det är finare att ge än att ta och att man har roligare ju fler man är som gör något tillsammans. Utmattad men nöjd över sina beslut somnar Peppi med huvudet vilandes på sin långa ludna svans.

När Peppi vaknar igen börjar hon med de praktiska förberedelserna för sin expedition. Hon letar fram allt hon tror sig behöva och packar det i sin ryggsäck; anteckningsblock, penna, kompass, tandborste, extra kläder, favoritboken Skattkammarön, surfplattan och lite proviant. När det är klart sätter hon sig ner för att fundera på sin klubb, Piratklubben. Just nu är hon den enda som känner till den och den enda medlemmen. Det duger inte; hon måste få fler medlemmar. Hon bestämmer sig för att börja med att göra en hemsida för sin klubb där hon berättar om flaskposten, skatten och den planerade expeditionen. Hon uppmanar alla som vill vara med om äventyret att bli medlemmar i klubben och sen ta sig till Åland för vidare instuktioner.

När hon har gjort det, kollar hon upp båtarnas tidtabeller och beställer en enkelbiljett till Åland. Peppi kastar sin ryggsäck över axeln och ska precis lämna sitt bo när hon känner att det är något som saknas, nåt som gör henne till en äventyrare iställe för en vanlig ekorre. Hon börjar rota bland sina saker och hittar ett vitt tygstycke. Med svart färg målar hon av dödskallen som Kapten Kalixtus hade tecknat i ett hörn på sitt brev. Under dödskallen skriver hon ”Piratklubben”. Stolt över sitt hantverk knyter Peppi duken runt huvudet, kliver ut ur sitt bo och stänger noggrant igen öppningen bakom sig. Vigt skuttar hon sedan iväg från träd till träd, ut från parken och ner mot hamnen och båten som ska ta henne till Åland. Äventyret kan börja!

Författare: Hanna Hagmark-Cooper

flaskpost

Tänk om du också hittar flaskpost på Åland!